Sammanfattning

Midterm-traningen med EVS, i Sofia den 8-11 mars.

Aten, "Young ethical consumers fighting world poverty", 15-19 mars

Nu allihop, har jag inte skrivit pa ganska lange (Stating the obvious). Och nu ar jag inne i en sadan dar cirkel dar man inte vill skriva for det skulle ta sa lang tid eftersom det har gatt sa lang tid, sa man vantar annu langre och vill da saklart annu mindre skriva eftersom annu langre tid har gatt.

Sa for att ta mig ur den cirkeln valjer jag att summera jattekort.

8-11 mars: EVS Midterm training i Sofia, mycket trevligt att se alla trevliga volontarer igen. Och inspirationen bara flodade!

15-19 mars: "Young ethical consumers fighting world poverty"-seminar i Aten. Helt fantastiskt!

Men nu kanns allt de dar sa langt borta, och nagot helt annat har hant, har hemma i Karlovo. Nagot pa manga satt helt underbart, och pa nagra satt jakligt jobbigt. Sa ar livet, kanske! Och saker som hander, hander! Jag kan inte gora nagot ogjort... och mojligen skulle jag inte vilja det heller, det basta hade kanske varit om utgangslaget hade varit helt annorlunda. Men det ar det inte. Vi far se vad som hander, helt enkelt.

Imorgon: Istanbul!

Veliko Turnovo och Gorna

Goshia (reservation för stavfel. Känns okej med tanke på att hon säger Jelin till mig =D) beundrar utsikten. Och det med rätta!






Här ser ni lite bilder på den väldigt vackra och autentiska staden Велико Търниво, dit jag åkte på en liten utflykt förra veckan. Med på bilderna finns också lite trevligt folk. Det är nämligen så att tre andra EVS-volontärer bor där, David, José och Goshia. José såg jag visserligen inte så mycket av (han tog sig en tur till Varna och åkte samma dag som jag kom, är det inte underbart det här att kunna resa på arbetstid), men Gosia och David var minsann där! Mycket trevligt. Egentligen bor de inte i Veliko Turnovo utan i Gorna Orn..??, ja vad den nu heter, en stad på ungefär 40 000 pers som ligger 20 minuter utanför Veliko Turnovo.

Jag kom dit i tisdags, spenderade tisdagen i Gorna, onsdagen i Turnovo och på torsdagsmorgonen tog jag tåget tillbaka till Karlovo. Två välspenderade dagar som fick mig att inse att när eventuell släkt kommer till Bulgarien, så är Veliko Turnovo ganske mycket ett must-see.


Idag snöar det.

WTF??!!??

Vad hände här? Jag hade ju officiellt sagt hej då till snön för det här året. Så bra gick det med det. Det är väl Baba Marta (Mormor Mars) som är på dåligt humör kanske, har hört att det händer lite då och då. Eller Bulgarien-vädret som är lite förvirrat i största allmänhet, har hört att det händer ibland det med.

Den här helgen är väldigt lugn, vilket är ganska skönt. På måndag bär det av till Sofia igen, på EVS-träning. Hm, borde nog kanske tvätta lite innan dess... men nu snöar det ju ute. Ja, vi får se. Nu känner jag att jag börjar få slut på bra samtalsämnen och att det här inlägget börjar komma farligt nära ett intresse-klubben antecknar-inlägg. Eftersom jag alltid skriver så fruktansvärt händelserika och actionfyllda inlägg annars (?!) så ser jag ingen anledning att bryta den traditionen.

Så nu får jag nog med andra ord sluta skriva och återgå till den meningsfulla sysslan att dricka kaffe, kolla på Vänner, spraya sängen med anti-loppspray och lyssna lite på Spektor emellanåt. Bra grejer!

Честита Баба Мартa!

Eller: Glad (god? lycklig? catchy?) Baba Marta! Detta ar en trevlig tradition som firas i Bulgarien den 1 mars. Den gar ungefar ut pa att man koper sma rodvita band (som kommer i alla mojliga former och med alla mojliga monster och ibland t o m kandisar, har dock hort att de senare framst tillverkas i Kina), som man sedan ger till nara och kara att satta runt handleden, eller vart man nu vill ha den. Detta ar for att onska lycka, framgang och halsa. Sjalvklart ar ju hela grejen att fira att varen ar har!

Nar man sedan ser en varfagel, t ex stork eller svala, eller nar man ser loven sla ut pa traden, ska man knyta fast sina sma band pa nagon gren. Det ar val himla trevligt? Varfor gor vi aldrig sant i Sverige! Sedan vet jag inte om nagon kommer och rensar upp alla de dar rodvita banden sen eller hur det funkar, men det far jag val veta tids nog. Trevlig tradition ar det hur som helst!