Administration

Ibland gar man vilse i administrationens fantastiska varld. Symtomen pa detta kan vara att man helt plotsligt inte kan gora sa mycket alls om man inte har ett formellt skrivet projekt sponsrat av Youth in Action-programmet i EU. For man maste ju ha ett formellt skrivet projekt. Annars kan ju folk ifragasatta en och tro att man inte alls har gjort nagot. Och da far man kanske inte pengar fran kommunen!

Denna sjukdom har visst rakat drabba min kara organisation lite. Det ser man nar EU blir mycket viktigare an de lokala ungdomarna de faktiskt jobbar med. Det ser man nar det blir viktigare att dela ut EU-sponsrade kepsar med fina sma budskap istallet for att dela ut hallbar kunskap. Nar organisationens image blir viktigare an att gora en faktisk skillnad. Nar man overdriver lite ibland for att det man gor ska se lite finare ut.

Nar man skriver lite pa hemsidan och sager att den svenska volontaren har gjort en massa heroiska saker och spridit viktig kunskap som hon inte alls riktigt har spridit. Jag pratade ju om renhallningen och det helt otroliga svenska miljotanket med barnen igar nar vi planterade blommor. Jag sa ju att man maste anvanda tygpasar istallet for plast- eller papperspasar for det fororenar inte jorden och miljon lika mycket.

Det var ju inte sa att vi bara pratade om vilka olika sprak vi kan, att det tog en halvtimme att faststalla hur mycket bulgariska jag egentligen kan forsta och prata, att jag kommer fran Sverige och inte England eller Ungern, samt att en av ungarna har varit vid Svarta Havet.

Inte for att det ar nagot fel pa detta. Men var i helskotta kom tygpasar och Sveriges miljoprinciper in?

Piano

Toppen, just nar jag inser att man inte alls maste ha tillstand for att ga in i rummet dar det finns ett piano, far jag veta att pianot bara kommer vara dar i 2 timmar till. Efter det ska det flyttas till kommunhuset.

Varfor da???

Ska politikerna satta sig och spela lite piano pa kafferasten?

Earth Day

Idag är det Earth Day. Idag köpte jag en burk inte-Neskafé snabbkaffe till kontoret istället för de där urfåniga nescafé-portionspåsarna de har där. Icke-neskafékaffet kostade 4,75 lv. 25 kr. Det fick det vara värt. Det är ju trots allt Earth Day. Nästa steg är att få dem att göra sig av med plastmuggarna till kaffet som man använder en gång och sedan slänger bort. Hur svårt är det att ta med sig en riktig kopp och sen ta hem den och diska den på kvällen? Inte särskilt.

För övrigt gjorde jag, Katya och en massa 10-åringar i ordning trädgården utanför kontoret idag. Jag spelade dessutom fotboll med Katyas 7-åriga dotter Desi. Det är ju trots allt Earth Day. (Om någon ser kopplingen mellan Earth Day och att plantera säsongsplantor, snälla berätta, jag har letat och letat men ser ingen). Materialet den enormt fantastiska Earth Day-organisationen skulle skicka gick vilse i postgången. Det kanske var Islands fel, jag vet inte. Så ja, idag var det Earth Day ja. Vad fint.

Istanbul

Fotograf: Maria Frimodig! Inte jag for jag var ett geni och glomde kameran! Ingen kommentar.

Forra veckan akte jag och David till Istanbul och traffade Davids syster Amanda och hennes kompis Maria som var dar pa en veckas semester. Vi, jag och David, kom dit klockan 5 pa onsdagsmorgonen efter att ha akt med nattbussen fran Varna i Bulgarien. 5 dagar senare, klockan halv atta pa sondagskvallen, akte vi tillbaka till Varna igen, mycket nojda med allt vi hunnit med att se och gora.

Istanbul ar en helt fantastisk stad som jag verkligen kan rekommendera som resmal om man vill kombinera sol, religion och kultur. Den ligger pa gransen mellan Europa och Asien och har saledes lite av varje att erbjuda sina invanare och besokare. Vi fokuserade dock mest, med undantag for en kort batresa (sa att vi atminstone kan saga att vi har varit i Asiens sjoterritorium), pa den europeiska delen av staden. Den delen ar ocksa den som ar storst. Dar finns mycket att se, naturligtvis sag vi inte allt, men vi lyckades pricka av den antika vattencicternen fran 500-talet (som mer paminde om ett palats an en simpel vattenreserv), Bla mosken, Ayasofia, Galata Tower, Galata Bridge (dar det alltid star hur manga manniskor som helst och fiskar!), Grand Bazar (dar man fick pruta =D Shit vad jag agde, eller...), Spice Bazar, Sultanahmed och Taksim. Inte sa illa!

Jag gillade nog stan mest for det faktum att den inte var sa kristen. Man har liksom sett sa manga kyrkor vid det har laget att det blir lite... ja, kanske inte "har man sett en har man sett alla", men lite at det hallet. Da ar ju moskeer mycket mer intressant och absolut mer exotiskt. Sista dagen, som var en sondag, hade vi lite av en slappdag som mest innebar en promenad fran Sultanahmed till Taksim, ett besok till Bla Mosken och parkhang i en ganska sa stor och ganska sa popular park som vi hade hittat pa kartan nagra dagar senare. Solen stekte och lokalbefolkningen strommade till med en otrolig fart. Underbart!

Ja, sammanfattningsvis var forra veckan oerhort trevlig och inspirerande, fylld med god mat och ett fantastiskt trevligt ressallskap! Nu sitter jag har pa kontoret igen, men jag kan inte pasta att allt ar precis som det alltid har varit. Det ar det verkligen inte. Hela livet blev en film, som Navid Modiri skulle sagt. Eller nagot.

Sammanfattning

Midterm-traningen med EVS, i Sofia den 8-11 mars.

Aten, "Young ethical consumers fighting world poverty", 15-19 mars

Nu allihop, har jag inte skrivit pa ganska lange (Stating the obvious). Och nu ar jag inne i en sadan dar cirkel dar man inte vill skriva for det skulle ta sa lang tid eftersom det har gatt sa lang tid, sa man vantar annu langre och vill da saklart annu mindre skriva eftersom annu langre tid har gatt.

Sa for att ta mig ur den cirkeln valjer jag att summera jattekort.

8-11 mars: EVS Midterm training i Sofia, mycket trevligt att se alla trevliga volontarer igen. Och inspirationen bara flodade!

15-19 mars: "Young ethical consumers fighting world poverty"-seminar i Aten. Helt fantastiskt!

Men nu kanns allt de dar sa langt borta, och nagot helt annat har hant, har hemma i Karlovo. Nagot pa manga satt helt underbart, och pa nagra satt jakligt jobbigt. Sa ar livet, kanske! Och saker som hander, hander! Jag kan inte gora nagot ogjort... och mojligen skulle jag inte vilja det heller, det basta hade kanske varit om utgangslaget hade varit helt annorlunda. Men det ar det inte. Vi far se vad som hander, helt enkelt.

Imorgon: Istanbul!

Veliko Turnovo och Gorna

Goshia (reservation för stavfel. Känns okej med tanke på att hon säger Jelin till mig =D) beundrar utsikten. Och det med rätta!






Här ser ni lite bilder på den väldigt vackra och autentiska staden Велико Търниво, dit jag åkte på en liten utflykt förra veckan. Med på bilderna finns också lite trevligt folk. Det är nämligen så att tre andra EVS-volontärer bor där, David, José och Goshia. José såg jag visserligen inte så mycket av (han tog sig en tur till Varna och åkte samma dag som jag kom, är det inte underbart det här att kunna resa på arbetstid), men Gosia och David var minsann där! Mycket trevligt. Egentligen bor de inte i Veliko Turnovo utan i Gorna Orn..??, ja vad den nu heter, en stad på ungefär 40 000 pers som ligger 20 minuter utanför Veliko Turnovo.

Jag kom dit i tisdags, spenderade tisdagen i Gorna, onsdagen i Turnovo och på torsdagsmorgonen tog jag tåget tillbaka till Karlovo. Två välspenderade dagar som fick mig att inse att när eventuell släkt kommer till Bulgarien, så är Veliko Turnovo ganske mycket ett must-see.


Idag snöar det.

WTF??!!??

Vad hände här? Jag hade ju officiellt sagt hej då till snön för det här året. Så bra gick det med det. Det är väl Baba Marta (Mormor Mars) som är på dåligt humör kanske, har hört att det händer lite då och då. Eller Bulgarien-vädret som är lite förvirrat i största allmänhet, har hört att det händer ibland det med.

Den här helgen är väldigt lugn, vilket är ganska skönt. På måndag bär det av till Sofia igen, på EVS-träning. Hm, borde nog kanske tvätta lite innan dess... men nu snöar det ju ute. Ja, vi får se. Nu känner jag att jag börjar få slut på bra samtalsämnen och att det här inlägget börjar komma farligt nära ett intresse-klubben antecknar-inlägg. Eftersom jag alltid skriver så fruktansvärt händelserika och actionfyllda inlägg annars (?!) så ser jag ingen anledning att bryta den traditionen.

Så nu får jag nog med andra ord sluta skriva och återgå till den meningsfulla sysslan att dricka kaffe, kolla på Vänner, spraya sängen med anti-loppspray och lyssna lite på Spektor emellanåt. Bra grejer!

Честита Баба Мартa!

Eller: Glad (god? lycklig? catchy?) Baba Marta! Detta ar en trevlig tradition som firas i Bulgarien den 1 mars. Den gar ungefar ut pa att man koper sma rodvita band (som kommer i alla mojliga former och med alla mojliga monster och ibland t o m kandisar, har dock hort att de senare framst tillverkas i Kina), som man sedan ger till nara och kara att satta runt handleden, eller vart man nu vill ha den. Detta ar for att onska lycka, framgang och halsa. Sjalvklart ar ju hela grejen att fira att varen ar har!

Nar man sedan ser en varfagel, t ex stork eller svala, eller nar man ser loven sla ut pa traden, ska man knyta fast sina sma band pa nagon gren. Det ar val himla trevligt? Varfor gor vi aldrig sant i Sverige! Sedan vet jag inte om nagon kommer och rensar upp alla de dar rodvita banden sen eller hur det funkar, men det far jag val veta tids nog. Trevlig tradition ar det hur som helst!