Barnhemmet i Kalofer

Aten och Sofia

Bilder säger mer än 1000 ord:

Random fakta om Bulgariens miljöpolitik:

Det finns återvinningskontainrar som ni ser här på bilden. Det finns dock ännu ingen återvinningsstation. Doh!
På marknad utanför Alexander Nevski-kyrkan! Här kan man köpa ALLT! Utom möjligen något producerat efter år 1950...




Nej men! Där har vi ju Dali helt plötsligt! På gatan!
Finns det sådana i Stockholm!? Nej jag trodde väl inte det!

Vafalls! Varför får inte Sverige också ha en dikt på en husvägg i Sofia?! Jag kanske får fixa detta oförlåteliga misstag nästa gång jag är där.
Här har vi koppar gjorda av plastpåsar!
Tänk så mycket man kan göra av plastpåsar! Och vi som bara har de liggandes under vasken...


Förra veckan var jag en sväng i Aten.
Där skrev vi en guide till etisk och ansvarsfullkonsumption! Himla mycket jobb, men självklart helt fantastiskt!

För övrigt börjar temperaturerna här nu rusa upp över 40-graders-strecket. Det tycker jag de ska låta bli med. Påminn mig om att aldrig mer flytta till ett varmt land! Man orkar ju ingenting!

Nu till exempel, skulle jag kunna gå och träna, jag skulle kunna läsa, jag skulle kunna dricka kaffe med någon, men gör jag det? Nej, för varje dag (och natt) känns som en bakfylla man inte förtjänar! Så nu har jag klagat färdigt över det.

Mörkt och stormigt!

Snart rämnar den här byggnaden samman. Efter en till blixt och lite mer åska som känns som att den är högst en meter härifrån. Det är nog dags att gå hem och söka skydd i källaren.

Nu är jag hemma från Turkiet igen och livet har återvänt till sin forna bana: Jobb. Storm ute. Idiotisk dator som aldrig funkar. Idiotisk teknik på kontoret som aldrig funkar.

MEN! Jag har numera tillgång till tvättmaskin! Är det inte fantastiskt!? Moreover, imorgon åker jag till Plovdiv och hämtar biljetten till Aten dit jag ska åka OM EN VECKA!!! *cool*. På uppsamlingsmöte! Så nu måste jag vara kreativ. Men det kan man väl kosta på sig om man får en nästan gratis resa till Aten!

Idag har Katyas dotter Desi spenderat en massa tid på kontoret. Då kan man inte jobba, it's a fact. Det kunde inte Katya heller, så det slutade med att de åkte hem och att det är därmed är officiellt att jag spenderar nästan all min tid på kontoret själv numera. Det är lugnt. Då kan man koncentrera sig.

Jag har även ett smånytt schema. På tisdagar och torsdagar är det meningen (förutom idag) att jag ska spendera eftermiddagarna på barnhemmet i Kalofer. Och det säger man ju absolut inte nej till. På onsdagseftermiddagarna är det meningen att jag ska spendera tid på centret i Sopot. Vilket inte alls känns lika vant. Men hur ska man kunna vänja sig om man aldrig börjar?

Nehej. Nu ska jag gå hem och vara nyttig och titta på film och äta choklad. Det får jag göra för jag kommer få ett gratis månadskort till gymmet och ska börja där, eh, nån dag. Snart.Såna här borde vi ha på kontoret så skulle vi slippa allt tekniskt tjafs jämt! Kanske ska föreslå det imorgon.

Keanu eyes - Marit Bergman

Dagens repeat 1-sang:

Someday soon
I'll think his childish laughter's silly, soon
I'll resent the way he talks 'bout
Booze, drugs and cartoons
I will think he's shallow
Someday soon

I'll rant about his lack of taste
and soon
He can look for my love somewhere
far beyond the moon
and I will have forgotten his embrace

But for now, all that I
Can think of is his keanu eyes
I'm not ready I keep slipping all the time
I'm longing for the day when he
won't occupy my mind
I guess I'll just have to wait
another while

Someday soon
I won't remember rainy afternoons
Warm soft skin and kissing
under blankets I assume
That any day now, he will be
replaced

But it's hard oh so hard
Lonely Sundays, crisps and
Coke and chocolate bars and VCR
I wish I could stop wondering
where he went
And what he's doing now and
and what we were and what it meant
Right now I just wish that he
was still around

But for now, all that I
Can think of is his keanu eyes
Oh I'm not ready I keep slipping all the time
I'm longing for the day when he
won't occupy my mind
I guess I'll just have to wait
another while

Idag

Idag ar en ny dag. Dessutom ar det nastan en ny manad. Idag har jag snubblat infor 126 10-aringar.

Nu kanske ni undrar varfor jag ens befann mig framfor 126 10-aringar. Pa Sondag ar det Europe Day. Darfor hade vi en liten workshop idag om Europas lander. Bland annat hade vi nagra sma quiz. Da skulle den 10-aringen som svarade ratt fa ett pris. Den som gav dem dessa fantastiska priser var... tadaa, jag! Och en gang pa vagen tillbaka snubblade jag i halet pa mina byxor. Det var bara en tidsfraga. Sa ja, nu vet ni hela historien. Spannande, spannande!

I eftermiddag blir det premiar for engelsklekionerna i Sopot, maste erkanna att jag ar lite nervos, men det kommer sakert ga fint!

Min kamera fungerar for ovrigt inte. Och i min dator har en trojansk hast bosatt sig (de alskar min dator, jag vet inte vad som ar sa jattekul med den). Vi far se hur lange datorn klarar av att ha en hast boende i sig, jag hade personligen tyckt att det var lite jobbigt...

Sorgen

I Mark Levengoods bok "Sucka mitt hjarta men brist dock ej" finns en historia om Sorgen, som jag verkligen tycker om. Den handlar om en slav i Bagdad som flamtande kommer in till sin herre Sultanen och sager:

"Herre, jag sag just Sorgen har utanfor, han hojde handen for att hota mig. Lat mig genast fa ge mig av harifran och fly till Damaskus".
"Sjalvklart, ta min vita hast sa ar du i Damaskus ikvall.

Och pojken red ivag. Forargad gick Sultanen ut i tradgarden, och mycket riktigt, dar stod Sorgen.

"Hur vagar du hota min favoritslav?" fragade Sultanen.
Sorgen svarade bestort: "Men Herre, jag hotade honom verkligen inte, jag hojde bara handen i forvaning. Jag hade inte vantat att fa se honom har idag, eftersom vi stamt traff i Damaskus ikvall".

Sa ar det nog. Man kan inte fly sorgen. Den enda vagen bort fran den, ar rakt igenom den.

Fler Istanbul-bilder

Jag tar mig friheten att lagga upp nagra av Davids bilder eftersom jag tyckte att de var lite fina: