Живеещи сами понякога е скучнол. Но сега е по-добре защото има китайски ресторант в град карлово! Oj, vad mycket jag skulle hunnit med ikväll. Imorgon kväll kan jag inte för då ska jag fika med Elena och kanske spela biljard. På torsdag kväll är det dans och engelskamöte. På fredag vill jag jättegärna åka till Sofia och hälsa på Amelie (och titta på en tradtionell parad, vi får se hur det blir). Så det var det var denna kvällen det gällde.
Men jag fastnade i bulgariskan, som alltid. Timmar går utan att jag märker det, jag sitter bara och slår upp nya ord och fraser (lär jag mig dem?) för att det är roligt. Jag som skulle läst en massa om klimatförändringar. Tro nu inte att jag kan en massa bulgariska bara för att jag sitter med det så mycket. Аз говоря само малко. Men nu är det ju roligt! Sjukt förvånande! (Till skillnad från förut när det bara var jättejobbigt). Numera går jag också runt i lägenheten (alla 20 kvadratmeterna) och lyssnar på en övnings-cd.
Den här veckan har vi tydligen något dagisprojekt. Det går ut på att vi åker till ett dagis om dagen och håller en "lektion" om tolerans. Helt på bulgariska såklart så jag tar mest kort. Men barnen är hur söta som helst, jag älskar bulgariska barn (misstolka inte!). De pratar massa med mig, för som bekant tar ju inte barn riktigt hänsyn tll om man förstår eller inte. Trots att jag mest svarar med inkorrekta, halvfärdiga meningar så verkar de gilla mig av någon anledning (även om de ser lite förvirrade ut ibland. Men inte hälften så förvirrade som jag).
Annars brottas jag mest med tekniken på kontoret som inte verkar gilla oss alls. Idag satt jag och Katya på varsitt håll, hon vid kopiatorn som fick för sig att den plötsligt skulle börja äta papper, och jag vid datorn som vägrade att skicka iväg viktiga mail. Man blir ju så glad av sånt! Tur att det har kommit en kinesisk resturang till stan *puh*. Och att jag är innehavare av Anastasia på bulgariska. Och att min underbara bulgariskalärare finns. Hur dagen annars hade klarat sig är en gåta.
Tuesday, January 26, 2010
Saturday, January 23, 2010
Vassil Levski och seminarium
Det kanske är dags att skriva ett inlägg här för att ge någon slags indikation på vad jag sysslar med egentligen. Fast jag vet ju inte riktigt själv ens vad jag sysslar med. Framför allt inte den här helgen.
Förra veckan sa Katya till mig: "Elin, vill du åka på seminarium i Sofia nästa fredag? Det är helt på bulgariska."
Jag *ryggar tillbaka*: "Helt på bulgarska, eehh, jag vet inte, kanske en annan gång?"
Katya *lugnt men bestämt*: "Jo, men du måste ju förbättra din bulgariska på något sätt."
Jaa... det måste jag ju, det är en av de få sakerna i mitt liv som är helt uppenbara. Så då blev det så, jag och Vili åkte till Sofia igår och kom hem idag. Spontan tanke som har gnagt i mig hela helgen och därför inte ens är särskilt spontan: Är jag modig eller bara DUM i huvudet som försätter mig i sådana här situationer?
Det senare kändes det som. Jag kände mig som en idiot större delen av tiden, och framför allt insåg jag hur skrattretande lite bulgariska jag kan. PLUS att det var hur utmattande som helst! Om ni är trogna följare av Parlamentet känner ni kanske till scenen i Tips från coachen där Björn Gustafsson får uppmaningen "Du fattar ingenting". Precis så kände jag mig. Det var JÄTTEJOBBIGT! Så, nu har jag fått klaga av mig lite.
Dåså...
Slutsats nummer 1: Om din första impuls säger "Åk inte till Sofia, du kommer göra bort dig, inte fatta någonting, bli jättetrött och känna dig som en marsmänniska i två dagar" så åk för guds skull inte till Sofia!
Slutsats nummer 2: Fast å andra sidan... man kan ju åka till Sofia ändå bara för att se vad som händer och för att det är roligare än att sitta i Karlovo hela helgen. Vem vet, alltid lär man sig nånting, och om inte annat så får man ju bo på hotell en natt gratis, och träffa en massa bulgarer. Se där, det bara kryllar ju av fördelar!
Seminariet handlade om utbildning och integrering av barn som inte är bulgarer. Man skulle bl. a skapa en framtidsskola och delta i ett imitiations-rollspel. (Jag spelade det utländska barnet som inte förstod bulgariska- Dvs. jag spelade i princip mig själv).
Så det är vad jag har gjort i helgen. Imorgon kanske jag tar en tur till Morrison (kaféet där Vili jobbar) för att plugga lite. Jag får ingen ro i lägenheten, det finns alltid något roligare att göra. (inte för att klimatförändringar inte är jätteroligt, men ni fattar) Dessutom har jag inget bra bord och det måste man ha.
Biblioteket i staden har jag testat och skippat. Tried and discarded. Jag vågar inte gå dit igen, det känns som att det spökar där. Och Vassil Levski stirrar ner på en från alla väggar *rys* (kan ju t o m vara han som är spöket). Och ja, han tittar bara på mig, för det är bara jag och tanterna som är där. Och de har han väl tittat på så länge vid det här laget att det säkert känns trevligt med lite ny fräsch omväxling. Så jag förstår honom ju. Men det är fortfarande obehagligt och ödsligt. Dessutom går man rakt in i honom när man kommer in genom entrén, i form av en jättestaty.
Vad är det med det här landet och Vassil Levski? Och när jag ändå är igång, vet de ens vad isolering är? Och om de inte vet det, varför vet de inte då åtminstone vad bra värme innebär? Och varför fick vi så lite mat på hotellet? Och varför måste bulgariska vara så fruktansvärt, oerhört komplicerat? Varför är det inte sommar snart? Ja, ni ser ju. Vilka problem.
Förra veckan sa Katya till mig: "Elin, vill du åka på seminarium i Sofia nästa fredag? Det är helt på bulgariska."
Jag *ryggar tillbaka*: "Helt på bulgarska, eehh, jag vet inte, kanske en annan gång?"
Katya *lugnt men bestämt*: "Jo, men du måste ju förbättra din bulgariska på något sätt."
Jaa... det måste jag ju, det är en av de få sakerna i mitt liv som är helt uppenbara. Så då blev det så, jag och Vili åkte till Sofia igår och kom hem idag. Spontan tanke som har gnagt i mig hela helgen och därför inte ens är särskilt spontan: Är jag modig eller bara DUM i huvudet som försätter mig i sådana här situationer?
Det senare kändes det som. Jag kände mig som en idiot större delen av tiden, och framför allt insåg jag hur skrattretande lite bulgariska jag kan. PLUS att det var hur utmattande som helst! Om ni är trogna följare av Parlamentet känner ni kanske till scenen i Tips från coachen där Björn Gustafsson får uppmaningen "Du fattar ingenting". Precis så kände jag mig. Det var JÄTTEJOBBIGT! Så, nu har jag fått klaga av mig lite.
Dåså...
Slutsats nummer 1: Om din första impuls säger "Åk inte till Sofia, du kommer göra bort dig, inte fatta någonting, bli jättetrött och känna dig som en marsmänniska i två dagar" så åk för guds skull inte till Sofia!
Slutsats nummer 2: Fast å andra sidan... man kan ju åka till Sofia ändå bara för att se vad som händer och för att det är roligare än att sitta i Karlovo hela helgen. Vem vet, alltid lär man sig nånting, och om inte annat så får man ju bo på hotell en natt gratis, och träffa en massa bulgarer. Se där, det bara kryllar ju av fördelar!
Seminariet handlade om utbildning och integrering av barn som inte är bulgarer. Man skulle bl. a skapa en framtidsskola och delta i ett imitiations-rollspel. (Jag spelade det utländska barnet som inte förstod bulgariska- Dvs. jag spelade i princip mig själv).
Så det är vad jag har gjort i helgen. Imorgon kanske jag tar en tur till Morrison (kaféet där Vili jobbar) för att plugga lite. Jag får ingen ro i lägenheten, det finns alltid något roligare att göra. (inte för att klimatförändringar inte är jätteroligt, men ni fattar) Dessutom har jag inget bra bord och det måste man ha.
Biblioteket i staden har jag testat och skippat. Tried and discarded. Jag vågar inte gå dit igen, det känns som att det spökar där. Och Vassil Levski stirrar ner på en från alla väggar *rys* (kan ju t o m vara han som är spöket). Och ja, han tittar bara på mig, för det är bara jag och tanterna som är där. Och de har han väl tittat på så länge vid det här laget att det säkert känns trevligt med lite ny fräsch omväxling. Så jag förstår honom ju. Men det är fortfarande obehagligt och ödsligt. Dessutom går man rakt in i honom när man kommer in genom entrén, i form av en jättestaty.
Vad är det med det här landet och Vassil Levski? Och när jag ändå är igång, vet de ens vad isolering är? Och om de inte vet det, varför vet de inte då åtminstone vad bra värme innebär? Och varför fick vi så lite mat på hotellet? Och varför måste bulgariska vara så fruktansvärt, oerhört komplicerat? Varför är det inte sommar snart? Ja, ni ser ju. Vilka problem.
Saturday, December 19, 2009
Konstig dag
Idag har varit en konstig dag. Ni vet, en sån där typiskt konstig dag när det var mening att man skulle åka till barnhemmet i Kalofer men ställer in för att man inte orkar. Istället sover man till 2 (man skyller på att man är förkyld) och när man väl ger sig ut på stan ger man antingen för lite eller för mycket pengar till tjejen i kassan, och sedan tappar man växeln på golvet, och sedan hör man inte när den lite småsnygge killen i fruktaffären frågar vart man kommer ifrån. Och när man väl hör är man lite förkyld så när man sluddrar fram "Sweden" får man det välförtjänta svaret "Spain?".
Har ni också såna där dagar när ni köper en stor kasse frukt och grönt för 7, 50 och sen köper en tanig liten tejprulle för över 25 kr? Och sedan när ni går hem ser ni en gammal rysk bil övertäckt ett specialsytt vinterskydd och ett gäng gamla gubbar som står och dansar utanför en affär. Och sen går strömmen i mataffären. Eller det kanske bara är jag som har såna dagar =) Nu har jag iallafall en massa plastpåsar hemma igen.
Sverige nästa! Ska bli gött, är bara lite orolig för att tiden kommer att gå alldeles för fort.
Har ni också såna där dagar när ni köper en stor kasse frukt och grönt för 7, 50 och sen köper en tanig liten tejprulle för över 25 kr? Och sedan när ni går hem ser ni en gammal rysk bil övertäckt ett specialsytt vinterskydd och ett gäng gamla gubbar som står och dansar utanför en affär. Och sen går strömmen i mataffären. Eller det kanske bara är jag som har såna dagar =) Nu har jag iallafall en massa plastpåsar hemma igen.
Sverige nästa! Ska bli gött, är bara lite orolig för att tiden kommer att gå alldeles för fort.
Wednesday, December 16, 2009
EVS On-arrival
Åååh, jag vill tillbaka på EVS on-arrival training i Sofia =) Det var nog fasen en av de bästa grejerna på länge. Nu känns det inte som att jag är den enda EVS-volontären i Bulgarien längre. Och framför allt känns det inte som att jag är den enda svensken. Tro det eller ej så fanns det faktiskt en till svensk där, som också har varit här i ungeför 3 månader. Hur stor är chansen? Han heter David och kommer från Åmål. Trevligt trevligt. Någon att prata svenska med.
I fredags kom jag hem hit och joinade de sista dagarna av vår träningskurs här i Karlovo. Då visade det sig att här fanns en litauisk kille som har bott i Sverige ett halvår och som pluggar svenska och svensk litteratur på skandinaviska departementet (eller vad det heter) i Villnius och som därmed pratar svenska flytande. Så den här veckan har jag nog pratat mer svenska än vad jag gjorde de två och en halv månaderna innan tillsammans. Dessutom fanns det en slovensk kille som kunde räkna upp minst 10 svenska filmer (på svenska) som han tyckte var jättebra. Några av dem kände jag till (Fucking Åmål osv.) och några hade jag aldrig hört talas om. Man har mycket att lära, tydligen.
Nu måste jag skriva en rapport om toleransdagen. I'll be back.
Förresten, om någon undrar så kommer jag till Stockholm den 22:a dec =D Och till Kalmar bär det av den 25:e eller den 26:e!
I fredags kom jag hem hit och joinade de sista dagarna av vår träningskurs här i Karlovo. Då visade det sig att här fanns en litauisk kille som har bott i Sverige ett halvår och som pluggar svenska och svensk litteratur på skandinaviska departementet (eller vad det heter) i Villnius och som därmed pratar svenska flytande. Så den här veckan har jag nog pratat mer svenska än vad jag gjorde de två och en halv månaderna innan tillsammans. Dessutom fanns det en slovensk kille som kunde räkna upp minst 10 svenska filmer (på svenska) som han tyckte var jättebra. Några av dem kände jag till (Fucking Åmål osv.) och några hade jag aldrig hört talas om. Man har mycket att lära, tydligen.
Nu måste jag skriva en rapport om toleransdagen. I'll be back.
Förresten, om någon undrar så kommer jag till Stockholm den 22:a dec =D Och till Kalmar bär det av den 25:e eller den 26:e!
Friday, December 4, 2009
Mail och välkomstbrev
Nu är Katja, Tsvetina och Illiana (Tsvetinas två månader gamla dotter) på hotellet och rekar inför nästa vecka. Det är lite skönt, tyst och lugnt på kontoret. Den här veckan sitter jag mest och mailar med alla utländska deltagare i Träningskursen ("Youth enterpreneurship and creativity") vi ska ha här nästa vecka. Det är väldigt mycket praktisk information, och filer som ska bifogas och skickas till 1500 mailadresser, frågor som ska besvaras osv.
I början var det ganska förvirrande med all information om vem som skulle komma och när och hur och personliga kontaktuppgifter och vegetarianer och hit och dit. Framför allt när de sedan skickade uppgifter som inte alls stämde med de förra, och man började fundera på hur många organisationer det fanns egentligen.
Men det är väldigt roligt i alla fall att ha kontakt med så mycket folk. Dock så är det lite sorgligt när de alla skriver "See you soon" i sina brev. Jag åker till Sofia på måndag på EVS Arrival Course. Det är ju i och för sig jättebra, men måste allting komma på en gång? Ibland händer det absolut ingenting här, och när det väl gör det så krockar det. Surt! Jaja, jag kommer hem lagom till Hej då-partyt för träningskursen på lördag, så jag hinner i alla fall säga Hej till folket. Få ett ansikte till alla namn.
Förutom att maila har jag förberett 40 mappar med almenackor, pennor och ett schema över kursen, som alla deltagare ska få. Jag har också vikt 40 välkomstbrev och skrivit alla deltagares namn på dem. Det var ta mej fasen inte lätt som det kanske verkar, vilka skumma namn det finns! Har ingen aning om vad som är förnamn och vad som är efternamn. (säger hon med ett namnsom är outtalbart utanför Skandinaviens gränser... men ändå!) Ja, och lite annat smått och gott, det har faktiskt funnits saker att göra här den här veckan. Fantastiskt!
I helgen anländer en till EVS-volontär, en kille från Turkiet. Han ska vara på barnhemmet i Kalofer. Det är lite kul, nu är jag inte ensam EVS-volontär i området längre, en till som kan hjälpa mig försvara Europas heder mot alla amerikanerna! ;)
I början var det ganska förvirrande med all information om vem som skulle komma och när och hur och personliga kontaktuppgifter och vegetarianer och hit och dit. Framför allt när de sedan skickade uppgifter som inte alls stämde med de förra, och man började fundera på hur många organisationer det fanns egentligen.
Men det är väldigt roligt i alla fall att ha kontakt med så mycket folk. Dock så är det lite sorgligt när de alla skriver "See you soon" i sina brev. Jag åker till Sofia på måndag på EVS Arrival Course. Det är ju i och för sig jättebra, men måste allting komma på en gång? Ibland händer det absolut ingenting här, och när det väl gör det så krockar det. Surt! Jaja, jag kommer hem lagom till Hej då-partyt för träningskursen på lördag, så jag hinner i alla fall säga Hej till folket. Få ett ansikte till alla namn.
Förutom att maila har jag förberett 40 mappar med almenackor, pennor och ett schema över kursen, som alla deltagare ska få. Jag har också vikt 40 välkomstbrev och skrivit alla deltagares namn på dem. Det var ta mej fasen inte lätt som det kanske verkar, vilka skumma namn det finns! Har ingen aning om vad som är förnamn och vad som är efternamn. (säger hon med ett namnsom är outtalbart utanför Skandinaviens gränser... men ändå!) Ja, och lite annat smått och gott, det har faktiskt funnits saker att göra här den här veckan. Fantastiskt!
I helgen anländer en till EVS-volontär, en kille från Turkiet. Han ska vara på barnhemmet i Kalofer. Det är lite kul, nu är jag inte ensam EVS-volontär i området längre, en till som kan hjälpa mig försvara Europas heder mot alla amerikanerna! ;)
Wednesday, December 2, 2009
Kan vi slippa bussen nu?
http://www.youtube.com/watch?v=yOmZeXIVqTk
My old desk doesn't need to rest, and I've never once heard it cry...
Förresten, myten är besegrad:
I Bulgarien sätter sig inte folk bredvid varandra på bussen heller! Och då är jag väl ändå rätt så långt söder ut. Så som folk klagar på Sverige hade jag ju nästan väntat mig att vi skulle sjunga sånger tillsammans alla vi främlingar som bara råkade ta samma buss mot samma resmål. Men icke! Tyst som i graven. Och jag är så sjukt nöjd över detta, får vi nu slippa tjatet om svenskars så typiskt"egendomliga, kyliga och asociala" bussresarvanor som ju säger allt om hela folkets identitet och beteendemönster och historia och klimat och jag vet inte vad.
Om något så skapar det ju bara rädsla för att faktiskt sätta sig bredvid någon på bussen. "Vänta nu, vi pratade ju om hur folk tycker att man är dum i huvudet om man sätter sig bredvid någon annan på bussen, jag sätter mig här vid fönstret istället".
Jag förnekar inte att svenskar kan vara lite... distanserade. Men jag lobbar för nya fräscha exempel på detta!
My old desk doesn't need to rest, and I've never once heard it cry...
Förresten, myten är besegrad:
I Bulgarien sätter sig inte folk bredvid varandra på bussen heller! Och då är jag väl ändå rätt så långt söder ut. Så som folk klagar på Sverige hade jag ju nästan väntat mig att vi skulle sjunga sånger tillsammans alla vi främlingar som bara råkade ta samma buss mot samma resmål. Men icke! Tyst som i graven. Och jag är så sjukt nöjd över detta, får vi nu slippa tjatet om svenskars så typiskt"egendomliga, kyliga och asociala" bussresarvanor som ju säger allt om hela folkets identitet och beteendemönster och historia och klimat och jag vet inte vad.
Om något så skapar det ju bara rädsla för att faktiskt sätta sig bredvid någon på bussen. "Vänta nu, vi pratade ju om hur folk tycker att man är dum i huvudet om man sätter sig bredvid någon annan på bussen, jag sätter mig här vid fönstret istället".
Jag förnekar inte att svenskar kan vara lite... distanserade. Men jag lobbar för nya fräscha exempel på detta!
Toleransdagen
Den 16 November firade vi Internationella Toleransdagen här i Karlovo. Min organisation anordnade en utställning med mat, information, alkohol, tradionella kläder och så vidare från flera olika länder och kulturer. Representerade var: Grekland, Litauen (de två tjejerna kom till Bulgarien enbart för detta endags/tvåtimmars-evenemang, imponerande måste jag säga), Bulgarien, Romakulturen och... tada, Sverige! Ryssland skulle också varit där, men ledaren blev sjuk, och deras bord kunde inte existera om inte hon var där.
Redan när jag kom hit skrev vi ett brev till Svenska Ambassaden och bad dem skicka information om Sverige till detta event. Och det gjorde de också! Måste erkänna att jag blev lite överraskad där. Men det var svårt att få tag på traditionell mat, än mindre tradionella kläder. Så det fick helt enkelt blir en stor, solid flaska Absolut Vodka. Samt en ljuslykta, en mer idealisk representation kan ju Sverige knappt ens få. Eller...
Hur som helst blev hela grejen väldigt lyckad. Jag höll en presentation om Svenska Högtider. Den tog ganska lång tid eftersom jag var tvungen att ha tolk med mig, men det verkade som att folket uppskattade den oväntat mycket. Kokboken som Svenska Ambassaden skickade var också oerhört populär. Ibland undrar jag hur mycket traditionell svensk mat som lagas i Karlovo just nu. (Författare: Carl-Jan)
Litauen och Grekland visade några filmer, och Bulgarien höll en presentation om julfirandet. TV var där såklart, för de verkar ju aldrig ha något bättre för sig. Jag var i tidningen två gånger på samma dag en gång för två veckor sedan, hur grov nyhetstorka har de här egentligen? Borgmästaren var där också. Det är viktigt, att myndigheterna visar att de bryr sig om såna här små initiativ.
Redan när jag kom hit skrev vi ett brev till Svenska Ambassaden och bad dem skicka information om Sverige till detta event. Och det gjorde de också! Måste erkänna att jag blev lite överraskad där. Men det var svårt att få tag på traditionell mat, än mindre tradionella kläder. Så det fick helt enkelt blir en stor, solid flaska Absolut Vodka. Samt en ljuslykta, en mer idealisk representation kan ju Sverige knappt ens få. Eller...
Hur som helst blev hela grejen väldigt lyckad. Jag höll en presentation om Svenska Högtider. Den tog ganska lång tid eftersom jag var tvungen att ha tolk med mig, men det verkade som att folket uppskattade den oväntat mycket. Kokboken som Svenska Ambassaden skickade var också oerhört populär. Ibland undrar jag hur mycket traditionell svensk mat som lagas i Karlovo just nu. (Författare: Carl-Jan)
Litauen och Grekland visade några filmer, och Bulgarien höll en presentation om julfirandet. TV var där såklart, för de verkar ju aldrig ha något bättre för sig. Jag var i tidningen två gånger på samma dag en gång för två veckor sedan, hur grov nyhetstorka har de här egentligen? Borgmästaren var där också. Det är viktigt, att myndigheterna visar att de bryr sig om såna här små initiativ.
Subscribe to:
Posts (Atom)