Mörkt och stormigt!

Snart rämnar den här byggnaden samman. Efter en till blixt och lite mer åska som känns som att den är högst en meter härifrån. Det är nog dags att gå hem och söka skydd i källaren.

Nu är jag hemma från Turkiet igen och livet har återvänt till sin forna bana: Jobb. Storm ute. Idiotisk dator som aldrig funkar. Idiotisk teknik på kontoret som aldrig funkar.

MEN! Jag har numera tillgång till tvättmaskin! Är det inte fantastiskt!? Moreover, imorgon åker jag till Plovdiv och hämtar biljetten till Aten dit jag ska åka OM EN VECKA!!! *cool*. På uppsamlingsmöte! Så nu måste jag vara kreativ. Men det kan man väl kosta på sig om man får en nästan gratis resa till Aten!

Idag har Katyas dotter Desi spenderat en massa tid på kontoret. Då kan man inte jobba, it's a fact. Det kunde inte Katya heller, så det slutade med att de åkte hem och att det är därmed är officiellt att jag spenderar nästan all min tid på kontoret själv numera. Det är lugnt. Då kan man koncentrera sig.

Jag har även ett smånytt schema. På tisdagar och torsdagar är det meningen (förutom idag) att jag ska spendera eftermiddagarna på barnhemmet i Kalofer. Och det säger man ju absolut inte nej till. På onsdagseftermiddagarna är det meningen att jag ska spendera tid på centret i Sopot. Vilket inte alls känns lika vant. Men hur ska man kunna vänja sig om man aldrig börjar?

Nehej. Nu ska jag gå hem och vara nyttig och titta på film och äta choklad. Det får jag göra för jag kommer få ett gratis månadskort till gymmet och ska börja där, eh, nån dag. Snart.Såna här borde vi ha på kontoret så skulle vi slippa allt tekniskt tjafs jämt! Kanske ska föreslå det imorgon.

Keanu eyes - Marit Bergman

Dagens repeat 1-sang:

Someday soon
I'll think his childish laughter's silly, soon
I'll resent the way he talks 'bout
Booze, drugs and cartoons
I will think he's shallow
Someday soon

I'll rant about his lack of taste
and soon
He can look for my love somewhere
far beyond the moon
and I will have forgotten his embrace

But for now, all that I
Can think of is his keanu eyes
I'm not ready I keep slipping all the time
I'm longing for the day when he
won't occupy my mind
I guess I'll just have to wait
another while

Someday soon
I won't remember rainy afternoons
Warm soft skin and kissing
under blankets I assume
That any day now, he will be
replaced

But it's hard oh so hard
Lonely Sundays, crisps and
Coke and chocolate bars and VCR
I wish I could stop wondering
where he went
And what he's doing now and
and what we were and what it meant
Right now I just wish that he
was still around

But for now, all that I
Can think of is his keanu eyes
Oh I'm not ready I keep slipping all the time
I'm longing for the day when he
won't occupy my mind
I guess I'll just have to wait
another while

Idag

Idag ar en ny dag. Dessutom ar det nastan en ny manad. Idag har jag snubblat infor 126 10-aringar.

Nu kanske ni undrar varfor jag ens befann mig framfor 126 10-aringar. Pa Sondag ar det Europe Day. Darfor hade vi en liten workshop idag om Europas lander. Bland annat hade vi nagra sma quiz. Da skulle den 10-aringen som svarade ratt fa ett pris. Den som gav dem dessa fantastiska priser var... tadaa, jag! Och en gang pa vagen tillbaka snubblade jag i halet pa mina byxor. Det var bara en tidsfraga. Sa ja, nu vet ni hela historien. Spannande, spannande!

I eftermiddag blir det premiar for engelsklekionerna i Sopot, maste erkanna att jag ar lite nervos, men det kommer sakert ga fint!

Min kamera fungerar for ovrigt inte. Och i min dator har en trojansk hast bosatt sig (de alskar min dator, jag vet inte vad som ar sa jattekul med den). Vi far se hur lange datorn klarar av att ha en hast boende i sig, jag hade personligen tyckt att det var lite jobbigt...

Sorgen

I Mark Levengoods bok "Sucka mitt hjarta men brist dock ej" finns en historia om Sorgen, som jag verkligen tycker om. Den handlar om en slav i Bagdad som flamtande kommer in till sin herre Sultanen och sager:

"Herre, jag sag just Sorgen har utanfor, han hojde handen for att hota mig. Lat mig genast fa ge mig av harifran och fly till Damaskus".
"Sjalvklart, ta min vita hast sa ar du i Damaskus ikvall.

Och pojken red ivag. Forargad gick Sultanen ut i tradgarden, och mycket riktigt, dar stod Sorgen.

"Hur vagar du hota min favoritslav?" fragade Sultanen.
Sorgen svarade bestort: "Men Herre, jag hotade honom verkligen inte, jag hojde bara handen i forvaning. Jag hade inte vantat att fa se honom har idag, eftersom vi stamt traff i Damaskus ikvall".

Sa ar det nog. Man kan inte fly sorgen. Den enda vagen bort fran den, ar rakt igenom den.

Fler Istanbul-bilder

Jag tar mig friheten att lagga upp nagra av Davids bilder eftersom jag tyckte att de var lite fina:

Administration

Ibland gar man vilse i administrationens fantastiska varld. Symtomen pa detta kan vara att man helt plotsligt inte kan gora sa mycket alls om man inte har ett formellt skrivet projekt sponsrat av Youth in Action-programmet i EU. For man maste ju ha ett formellt skrivet projekt. Annars kan ju folk ifragasatta en och tro att man inte alls har gjort nagot. Och da far man kanske inte pengar fran kommunen!

Denna sjukdom har visst rakat drabba min kara organisation lite. Det ser man nar EU blir mycket viktigare an de lokala ungdomarna de faktiskt jobbar med. Det ser man nar det blir viktigare att dela ut EU-sponsrade kepsar med fina sma budskap istallet for att dela ut hallbar kunskap. Nar organisationens image blir viktigare an att gora en faktisk skillnad. Nar man overdriver lite ibland for att det man gor ska se lite finare ut.

Nar man skriver lite pa hemsidan och sager att den svenska volontaren har gjort en massa heroiska saker och spridit viktig kunskap som hon inte alls riktigt har spridit. Jag pratade ju om renhallningen och det helt otroliga svenska miljotanket med barnen igar nar vi planterade blommor. Jag sa ju att man maste anvanda tygpasar istallet for plast- eller papperspasar for det fororenar inte jorden och miljon lika mycket.

Det var ju inte sa att vi bara pratade om vilka olika sprak vi kan, att det tog en halvtimme att faststalla hur mycket bulgariska jag egentligen kan forsta och prata, att jag kommer fran Sverige och inte England eller Ungern, samt att en av ungarna har varit vid Svarta Havet.

Inte for att det ar nagot fel pa detta. Men var i helskotta kom tygpasar och Sveriges miljoprinciper in?

Piano

Toppen, just nar jag inser att man inte alls maste ha tillstand for att ga in i rummet dar det finns ett piano, far jag veta att pianot bara kommer vara dar i 2 timmar till. Efter det ska det flyttas till kommunhuset.

Varfor da???

Ska politikerna satta sig och spela lite piano pa kafferasten?