Travja da!

Varje dag mellan 15.00 och 17.00 har jag lektion (summer vacation) med 20 små barn! Idag försökte jag leka pepparkaksgubben med dem. Men hoppsan, bara ungefär hälften av dem förstod vad leken gick ut på. Å andra sidan gjorde de ju jättefina ökenteckningar sedan, så det jämnade helt klart ut sig!

Men det var inte därför jag fick för mig att plötsligt skriva blogginlägg.

Jag har nämligen översättare med mig, eftersom min bulgariska och barnens engelska inte riktigt går hand i hand! När jag pratar med barnen säger jag "Åh vad fint! Men om du vill kan du ju fylla i med lite mer färg här!". Det översätts alltid till "Travja da". Det betyder "Du måste". "Du måste fylla i med färg här!".

Kan vi ha hittat en liten kulturskillnad här kanske?

Sommar

Sommar är en förrädisk årstid. När hösten är slut börjar man omedelbart längta efter sommaren, en olidlig längtan som håller i sig genom hela den långa förfärliga vintern, genom våren och varar fram till början av Juni ungefär (eller April då om man råkar befinna sig i Bulgarien. Så till hela den här cirkusen läggs två extra juli-månader till).

Men sedan visar det sig varje år, i alla fall för mig, att Juni är den enda månad som faktiskt var värd all väntan. Juli är bara varm övergångsmånad när man inte har något annat att göra än att ha på sig bjärta sommarkläder, jobba lite men det orkar man inte för det är för varmt, ligga på stranden eller grilla. Stranden är inte riktigt min grej, då återstår sommarkläder som jag vanligtvis inte brukar tycka är särskilt intressanta (alla har på sig gult och vitt och limegrönt och sånt trams) samt att grilla, att inte orka jobba och sitta ute i solen en hel dag och bli helt seg i hela kroppen. Hurrey!

Dessutom är alla man känner, inklusive en själv under en vecka eller två, borta från stan på semester! Ska detta vara en åtråvärd årstid? Svenska sommarkvällar är egentligen det enda som är något att ha. Sen kommer hösten som råkar vara min favoritårstid för då får man ta fram de där lite varmare plaggen som man trivs mycket bättre i, samt det blir mycket mer logiskt att dricka te och kaffe. Dessutom börjar folk komma tillbaka till stan, bli aktiva, skolmaterial börjar säljas och luften blir äntligen klar så att man märker skillnaden mellan att befinna sig inne och ute!

Sen i mitten av November någonstans blir allting ödsligt och kallt och mörkt och deppigt, och det är då den kommer igen: Den där orimliga längtan efter nästa sommar! Helt plötsligt har man glömt bort hur sommaren verkligen är och hela hjulet börjar om på nytt.

Precis så är det.

Mångsyssla

Nu är det lite officiellt att jag ska bli bild- och engelsklärare i sommarskolan i 4 veckor framöver. Himla spännande! Jag gör lite så, går från att vara sekreterare och kopierare, till designer av broschyrer, till trädgårdsmästare, till allmän springflicka och idéspruta, till hjälpreda, till trädgårdsmästare, till filmskapare och slutligen till bildlärare. Man kan ju i alla fall inte klaga på brist på variation!

Hållbar utveckling!

Borgmästaren skriver på konventionen.


Vi och ungdomar från trakten har lite brainstorming med ett oväntat bra resultat och många bra idéer och initiativ som Tsveti och Katya kan använda sig av i framtiden!




Sebastien från Belgium var en av EVS volontärerna som kom på besök
Liene från Lettland!
David från Sverige!
Elin från Sverige!
Och Simon från Sverige!

Eftersom alla, som jag känner till, svenska EVS-volontärer i Bulgarien var på samma ställe samtidigt den 25/6 kändes det ju helt ofrånkomligt att fira midsommar! Det gjordes bland annat genom att dricka några, i och för sig helt icke-svenska, neonblå drinkar,

Samt genom att tillverka denna fantastiska representation av en svensk, hederlig midsommarstång och gå med den på Karlovos gator!

Elin: Jag vet inte riktigt om jag vill åka hem nu... det börjar liksom äntligen kännas som att jag börjar fatta vad jag sysslar med!

Sussi: Elin... det har du sagt jättemånga gånger förut.

Hehe, hoppsan.

Men, med risk för att repetera mig själv, nu börjar det faktiskt kännas som att jag gör en viss nytta här. Förra veckan hade vi EVS-seminarie med inbjudna EVS-volontärer från Sofia, Gorna Orjahovitsa och Vidin. De gjorde ett jättebra jobb med att presentera IRL-erfarenheter av hur det är att vara EVS! Och redan (!) har vi flera byar som har uttryckt sitt intresse för att ha en EVS-volontär hos sig i framtiden, samt en kille som vill ansöka om att få åka. Inte så illa!

Den här veckan har handlat nästan uteslutande om hållbar utveckling, eftersom organisationen är partners med ett franskt projekt som handlar om nyss nämnda tema. Så den här veckan har vi haft ett möte med våra lokala ungdomar, där vi pratade om vikten av hållbar konsumtion samt skrev ner alla deras och våra idéer om hur man ska göra Karlovo mer hållbart. Dessa idéer blev sedan förvandlade till en konvention som vi på onsdagen presenterade för borgmästaren.

Borgmästaren satt som vanligt på sitt 40 kvadratmeter stora kontor med ungefär 50 000 plastblommor (eller är de kanske riktiga t o m?) och spetsdukar, rökte cigaretter och lyssnade på popfolkmusik. Och som vanligt blev svaret "Vi får se...". De måste ju fråga den och den personen om det är möjligt att få pengar just nu och sedan måste de klura ut det bästa sättet att stoppa pengarna i egen ficka. Eller ge dem till en av stans alla pensionärsföreningar.

På frågan: "Varför bryr ni er bara om att göra saker för pensionärerna och inte för ungdomarna?" blev svaret: "För att VI är pensionärer. Pensionärer bryr sig om pensionärer." Det må hända, men någon gång som omväxling kan de kanske bry sig om andra människor också. Att besöka borgmästaren är alltid en intressant kulturupplevelse och ett studiebesök i Bulgarisk "politik". Nog om det. För tillfället ägnar jag mig åt att göra en film om hållbar uttveckling samt vad vi gjorde lokalt. Det är också en del av projektet.

På mötet tog jag bland annat upp en idé jag såg i Aten som jag nog har berättat om för alla vid det här laget. Man har en "affär" dit alla kan gå och lämna och hämta kläder helt efter eget behov. Det är också ett ställe där folk bara kan samlas, vara lite sociala och utbyta idéer. Den idén plockade Tsvetina upp direkt. Jag har nästan aldrig sett henne så entusiastisk. Så nu ska organisationen anordna en "bytesdag" varje månad där folk kan byta kläder, böcker och annat de inte behöver/behöver. Första bytesdagen är planerad redan för 16e juli, så jag får vara med och arrangera och se hur det funkar!

I helgen ska jag inte resa någonstans och det ska bli så fruktansvärt skönt. Är det ett tecken på att man har rest för mycket under för kort tid? Troligen. Vili vill att jag ska åka till Burgas och hälsa på henne nästa vecka. Det vill inte jag riktigt, men jag får kanske bete mig som en riktig kompis för en gångs skull och göra det i alla fall. Dessutom, efter den här helgen kanske jag är så uttråkad så att jag är villig att åka vart som helst bara jag får komma härifrån. Det vet man aldrig, men just nu känns det verkligen inte så.

Barnhemmet i Kalofer

Aten och Sofia

Bilder säger mer än 1000 ord:

Random fakta om Bulgariens miljöpolitik:

Det finns återvinningskontainrar som ni ser här på bilden. Det finns dock ännu ingen återvinningsstation. Doh!
På marknad utanför Alexander Nevski-kyrkan! Här kan man köpa ALLT! Utom möjligen något producerat efter år 1950...




Nej men! Där har vi ju Dali helt plötsligt! På gatan!
Finns det sådana i Stockholm!? Nej jag trodde väl inte det!

Vafalls! Varför får inte Sverige också ha en dikt på en husvägg i Sofia?! Jag kanske får fixa detta oförlåteliga misstag nästa gång jag är där.
Här har vi koppar gjorda av plastpåsar!
Tänk så mycket man kan göra av plastpåsar! Och vi som bara har de liggandes under vasken...


Förra veckan var jag en sväng i Aten.
Där skrev vi en guide till etisk och ansvarsfullkonsumption! Himla mycket jobb, men självklart helt fantastiskt!

För övrigt börjar temperaturerna här nu rusa upp över 40-graders-strecket. Det tycker jag de ska låta bli med. Påminn mig om att aldrig mer flytta till ett varmt land! Man orkar ju ingenting!

Nu till exempel, skulle jag kunna gå och träna, jag skulle kunna läsa, jag skulle kunna dricka kaffe med någon, men gör jag det? Nej, för varje dag (och natt) känns som en bakfylla man inte förtjänar! Så nu har jag klagat färdigt över det.

Mörkt och stormigt!

Snart rämnar den här byggnaden samman. Efter en till blixt och lite mer åska som känns som att den är högst en meter härifrån. Det är nog dags att gå hem och söka skydd i källaren.

Nu är jag hemma från Turkiet igen och livet har återvänt till sin forna bana: Jobb. Storm ute. Idiotisk dator som aldrig funkar. Idiotisk teknik på kontoret som aldrig funkar.

MEN! Jag har numera tillgång till tvättmaskin! Är det inte fantastiskt!? Moreover, imorgon åker jag till Plovdiv och hämtar biljetten till Aten dit jag ska åka OM EN VECKA!!! *cool*. På uppsamlingsmöte! Så nu måste jag vara kreativ. Men det kan man väl kosta på sig om man får en nästan gratis resa till Aten!

Idag har Katyas dotter Desi spenderat en massa tid på kontoret. Då kan man inte jobba, it's a fact. Det kunde inte Katya heller, så det slutade med att de åkte hem och att det är därmed är officiellt att jag spenderar nästan all min tid på kontoret själv numera. Det är lugnt. Då kan man koncentrera sig.

Jag har även ett smånytt schema. På tisdagar och torsdagar är det meningen (förutom idag) att jag ska spendera eftermiddagarna på barnhemmet i Kalofer. Och det säger man ju absolut inte nej till. På onsdagseftermiddagarna är det meningen att jag ska spendera tid på centret i Sopot. Vilket inte alls känns lika vant. Men hur ska man kunna vänja sig om man aldrig börjar?

Nehej. Nu ska jag gå hem och vara nyttig och titta på film och äta choklad. Det får jag göra för jag kommer få ett gratis månadskort till gymmet och ska börja där, eh, nån dag. Snart.Såna här borde vi ha på kontoret så skulle vi slippa allt tekniskt tjafs jämt! Kanske ska föreslå det imorgon.