Det kan bero på att jag befinner mig på Wiens flygplats. Men! På planet hit med Air Berlin pratade flygvärdinnorna och kaptenen tyska med alla. Och delade ut tidningar bara på tyska. Det är inte okej. Jag kan inte tyska. Och efter att de fick reda på det bytte de visserligen till engelska först men sen nästa gång kom samma person och började prata tyska igen. Kom igen Tyskland! Det har jag nog aldrig sett förut. Inte ens på Air France. Och det vill inte säga lite.
Tänk om svenska flygvärdinnor skulle göra så. ”Would you like vegetarian or skinka?” (---) ”No, not chicken, skinka! Nöff Nöff!” Men säg ham då kanske? Förlåt jag blir lite irriterad på sånt här. Av sådana här principskäl vill jag inte lära mig tyska. Jag vill lära mig ett språk vars befolkning inte tycker att hela världen borde prata det språket och där varje individ inte tar på sig ansvaret att utbilda alla främlingar som har råkat missa att lära sig detta livsnödvändiga språk.
Nu sitter jag på Wiens flygplats och har ett par timmars håltimme. Vet inte riktigt, vad gör man på en flygplats. Jag kanske får gå ut i allrummet igen och gå igenom säkerhetskontrollen igen lite senare. Det var inte kul här inne. Plus att jag inte är bergsäker på att min gate faktiskt är här. Dock måste erkännas att den här flygplatsen är bra mycket intressantare än Sofias. Sofias ser mest ut som ett jättestort badrum med några skinnklädda sittplatser utslängda nonchalant här och där, lite så artistiskt. Men tyvärr måste ganska många av de väntande passagerarna stå. Eller också kan man sitta på det vita, kakelbelagda golvet och luta ryggen mot de vita, kakelbeklädda väggarna och låtsas att man tar en dusch! Och det säger man ju sällan nej till!
Det känns jättekonstigt att lämna Bulgarien. Men det känns inte som att jag har bott där nästan ett år. När jag tänker tillbaka har jag jättesvårt att komma ihåg vad som har hänt. Lite som ett tomrum. En ö i havet. Fast det där är inte sant. För mig är alla platser där jag vet att jag måste stanna en längre tid vid mer eller mindre en ö i havet. Vid något tillfälle känns de alltid som världens ände. Totalt isolerade och hopplösa. Så var det med Kalmar, Salisbury och nu också med Karlovo. Sen har jag såklart massa tillfällen då jag verkligen uppskattar att bo där och tycker att det är den bästa platsen på jorden och funderar på att stanna kvar för alltid och börjar plugga. Man vet aldrig. Det går väldigt mycket upp och ner, som vissa av er säkert har märkt!
Oj, nu ropar de ut information om flyget till Dubai! Man kanske skulle ta det istället, låter ju ganska spännande. Eller nej just det, nu var det ju Sverige jag skulle till *fokusera*. Här sitter jag och har inte ens kommit hem än och börjar redan fundera på vart jag ska åka på nästa utlandsvistelse. Portugal ligger mycket bra till. Får kolla upp hur man gör om man vill åka som Erasmus till Portugal. Eller… jag kanske helt enkelt ska lägga ner min energi på att faktiskt börja plugga först. Och kolla upp det där med Erasmus sen.
No comments:
Post a Comment