Kära blogg!

Jag tänkte att jag skulle ge den som är intresserad en uppdatering på vad som händer och sker. Jag har precis haft min tredje språklektion = så galet svårt så jag vet knappt var jag ska ta vägen. Men det ordnar sig, jag känner att det är inte så noga med uttalet (vilket är det enda vi har gått igenom hittills), jag vill mest bara kunna kommunicera med folk. Min lärare är i alla fall en rolig och varm kvinna, det känns som att vi förstår varandra, vilket är skönt.

Nu har jag som bekant haft min första riktiga helg. Den flöt på ganska bra tycker jag, tog det lite lugnt, pratade lite med mamma och pappa, hade språklektion, gick ut med Roger och Elena, och hennes blandade kompisgäng. Det var trevligt, pratade mest med Elena och Roger, de andra pratade/skrek mest bulgariska i munnen på varandra. De sa bl. a att jag och Roger utgjorde ett jättefint par, vilket ju var lite komiskt. (Måste här understryka att jag och Roger inte alls är ett par, det har bara blivit att vi har umgåtts mycket eftersom jag är hans ersättare på kontoret och han har tagit till uppgift att få mig att känna mig välkommen här, vilket ju är himla gulligt av honom).

På söndagen åt jag och de andra 5 volontärerna (+ Danail) i trakten middag hemma hos Cindy. Observera att alla var amerikaner utom jag och Danail, och alla tjänstgör under American Peacecorp, så det var mycket peacecorpsnack på mycket snabb amerikanska som faktiskt inte alltid var så lätt att förstå. Det kanske blir enklare när (om?) jag väl lär känna dem.

Idag har jag faktiskt gjort något på kontoret (!). Jag har läst igenom en jättehög med böcker från EU om jämställdhet. Fick nästan lite FN-rollspelsvibbar med alla stadgar och commisions. Uppgiften var att ta reda på om där fanns något intressant inför Gender Equality Club, ett projekt som startar i oktober och som vi börjar förbereda för, på riktigt, nästa vecka. Jag tog ut det som jag tyckte var intressant, hoppas bara inte det blir för politiskt och avancerat för ungdomarna. Förresten fanns det en jäkla massa smygreklam för EU i de där böckerna/broschyrerna, vilket jag inte riktigt gillar. Dock så vet jag inte hur eu-kritisk jag vågar vara. EU sponsrar ju trots allt nästan hela min vistelse här.

På väg hem från språklektionen gick jag förbi marknaden, tog mod till mig och köpte lite frukt. Visserligen behöver man kanske inte vara speciellt modig för att köpa frukt, men problemet är språket. Det är jobbigt när man måste säga och förklara vad man vill ha, eftersom folket här sällan förstår engelska. Men, simsalabim, människorna på marknaden gjorde faktiskt det, och kunde till och med fråga vad jag ville ha. En glad överraskning!

Jag gillade marknaden, och jag älskar verkligen stadens atmosfär. Det är något med den som är svårt att beskriva, människor är, i regel, så trevliga. Man behöver i princip bara gå ut på stan eller in i en affär för att det nästan ska kännas som att man har umgåtts med folk. Nästan i alla fall. Ja, det är speciellt här, jag tycker verkligen om det. Även om jag såklart saknar Sverige lite ibland. Det är liksom en oundviklig bieffekt när man flyttar utomlands.

Nu har jag skrivit så långt så resten tar vi någon annan dag.
Jag saknar er! Kramar!