Kvinnan i frukt- och grönsaksaffären nickar och ler igenkännande när jag kommer in för att köpa min dagliga frukt och mina varannan-dagliga grönsaker. På Hott Fast Food kallar de fram tjejen som kan lite engelska när de ser mig komma upp för trapporna. Killen i tidningskiosken bredvid mitt favoritbrödställe ropar glatt "Hi!" när jag går förbi. Personalen på Mr Finch vinkar till mig, trots att jag bara varit inne där två gånger, för en månad sedan. Trevligt!
Däremot har jag aldrig varit inne i min egen närbutik, cirka 2 minuter från min lägenhet. Jag vet inte riktigt varför, har liksom aldrig behövt något längre när jag väl nästan är hemma, alla inköp är fixade redan. Eller också beror det på att det alltid hänger sju-åtta pensionärer utanför den butiken, som roar sig med att titta lite skumt på alla som går förbi. Jag kan ju bara tänka mig hur de tittar på de som faktiskt går in i butiken.
No comments:
Post a Comment