Sorgen

I Mark Levengoods bok "Sucka mitt hjarta men brist dock ej" finns en historia om Sorgen, som jag verkligen tycker om. Den handlar om en slav i Bagdad som flamtande kommer in till sin herre Sultanen och sager:

"Herre, jag sag just Sorgen har utanfor, han hojde handen for att hota mig. Lat mig genast fa ge mig av harifran och fly till Damaskus".
"Sjalvklart, ta min vita hast sa ar du i Damaskus ikvall.

Och pojken red ivag. Forargad gick Sultanen ut i tradgarden, och mycket riktigt, dar stod Sorgen.

"Hur vagar du hota min favoritslav?" fragade Sultanen.
Sorgen svarade bestort: "Men Herre, jag hotade honom verkligen inte, jag hojde bara handen i forvaning. Jag hade inte vantat att fa se honom har idag, eftersom vi stamt traff i Damaskus ikvall".

Sa ar det nog. Man kan inte fly sorgen. Den enda vagen bort fran den, ar rakt igenom den.