Oj, vad jag inte kände mig välkommen
En annan sak som även den har gnagt i mitt huvud den senaste tiden är personalen på barnhemmet i Kalofer. När jag kom dit första gången fick jag inte ögonkontakt med de som jobbade där en enda gång. De tittade helt enkelt inte på mig. De hälsade knappt. Jag hade, i min enfald kanske, snarare väntat att de skulle vara glada för att vi kom dit och spenderade lite tid med barnen där. Charlie, en engalska som också hon är bosatt i Bulgarien, fick samma reaktion när hon försökte prata med rektorn på barnhemmet om en kläddonation som hon för tillfället håller på med. Rektorn verkade väldigt distraherad av något. Allt detta kan ju ha sina förklaringar, men man börjar ju undra.
Dokumentärfilm för BBC
Min bulgariskalärare berättade för mig att det en gång kommit en brittisk journalist och besökt ett barnhem för funktionshindrade barn i norra Bulgarien. Efter besöket gjorde hon och några andra en dokumentärfilm och barnhemmet. Dokumentärfilmen visades på BBC och rörde upp väldigt mycket känslor. Den visade hur eländigt det var att bo på det där barnhemmet, hur dåliga omständigheterna och tillståndet där var. Sanningen, helt enkelt. En kampanj sattes igång, och idag finns inte det barnhemmet mer. Det revs och ersattes av nya, mer mänskliga byggnader.
Misstänksamma
Men sedan dess har barnhemsföreståndare i allmänhet varit lite mer misstänksamma. De är rädda. Är man rädd brukar det betyda att man har någonting att dölja. Och ja, jag vet saker om barnhemmet i Kalofer som jag kanske inte riktigt hade velat veta. Saker som personalen inte kan göra så mycket åt, men som de kanske är rädda för ska komma ut till allmänheten ännu mer. Men varken jag eller Charlie är ute efter att ta foton och publicera. Vi vill ju bara hjälpa till.
Kanske gör personalen sitt bästa för att skilja jobb och privatliv åt, vad vet jag. Det kan inte vara enkelt att jobba på ett barnhem. Faktum är att det inte ens är så lätt att bara vara där ett par timmar, som jag är. Man får en känsla av maktlöshet. Ja, det fanns säkert flera olika anledningar till att det var svårt att få kontakt med personalen där. Kanske var de osäkra på om vi kunde bulgariska. Men man kan väl ändå vara lite trevlig. Eller?
No comments:
Post a Comment