Sofia. Igen.

Jag: Nej, det går inte, jag kommer att vara borta från stan Torsdag- Lördag.
Pavlina (Min bulgariskalärare) *inte ett dugg förvånad*: Jaha, ska du till Sofia?
Jag: Eh, hur visste du det?
Pavlina: Du åker alltid dit.

Det börjar nästan kännas som att jag bor i Sofia. Och den här gången vill jag inte ens riktigt åka, jag hade absolut hellre stannat hemma och gått på kinesisk resturang och festival här i Karlovo på Lördag med Sarah och Zack. Eller gjort en miniresa med David och José och kanske någon mer. Men jag har lovat, och även om löften kanske inte alltid är till för att hållas så är det de den här gången. Plus att jag ju får träffa min kära Amelie, och det är ju alltid lika trevligt.

Nu kanske någon undrar varför jag nödvändigtvis måste åka till Sofia där, trots att jag inte riktigt har lust. Det är ett sånt där seminarium igen. Helt på bulgariska. Mm. Där ska vi presentera och utveckla vår projektidé om Millenniemålen. På bulgariska. Jag vet inte hur mycket nytta vi kommer ha av den här helgen, men som Amelie sa, vi kanske åtminstone träffar roligt folk. Som kan engelska.

Seminariet håller egentligen på till söndag, men jag tänkte vara lurig och åka tillbaka hem redan på lördag. Jag vill nämligen åka till Kalofer på söndag, och titta på en festival de här där. Jag kanske kan be Amelie uppehålla dem och smyga mig ut när ingen ser? Hm... vi får se.

Idag har jag hjälpt Tsvetina att boka biljetter hos SJ. Hon ska till Sverige den 21a mars och åh vilken tur att jag finns där och kan hjälpa henne och förvarna om Sverige där man faktiskt borde boka sina biljetter innan. Här i Bulgarian får man inte alltid köpa tågbiljetter tidigare än en timme innan tåget går. Spännande, spännande. Dessutom har jag upptäckt hur rysligt dyr Arlanda Express är om man inte är ungdom. Usch. Nej, nu blir det kaffe och frukt och om två och en halv timme går bussen. Off and away!