Sunday, February 7, 2010

Bli arg!!!! Eh.. eller?!

"Jag slår inte tillbaka, det ligger inte i min natur. Och det är väl synd, för en motattack eller två skulle nog lösa ett och annat problem och behövs ibland. Men som sagt, mina gener bär på en förbannelse. Alla dess bärare är automatiska mesar, som hellre står stumt och tar emot skit, vänder andra kinden till, än slår tillbaks. Det är vi, som växte upp i Bamses magiska värld, där Vargen alltid släpptes fri eftersom 'Ingen blir snäll av att sitta i fängelse', och ingen är elak bara för att vara elak utan egentligen vill de bara vara med och leka med de andra barnen. Det är vi som alltid försöker se de bra sidorna av våra medmänniskor. Bamsetramse springer över vägen. Våld föder våld.

Det är vi, som passivt smyger runt iförda peace-tröjor och t-shirts som snällt föreslår att kanske borde vi sluta spraya håret för det är ju faktiskt inte snällt mot naturen, men ingen ska väl tvingas till något vi måste få folk att inse att det kanske nästan skulle vara bra att kanske göra något åt fattigdomen i tredje världen snart. Det är vi som är för stumma protester som ingen märker. Det är vi som verkligen inte vill störa, vi som inte vill ta plats. Vi vill inte ha trubbel, inte störa friden. Vi vill ju bara vara omtyckta av alla. Kärlek och respekt!"

Är man cool om man citerar sig själv? Skitsamma, jag är ju hur som helst inte riktigt cool av mig och har liksom gett upp alla ambitioner, så nu gör jag det. Citerar mig själv alltså. Det här skrev jag på min andra blogg "Ängeln på din axel" i Mars 2008, d v s när jag fortfarande var i Kanada. En viss värdbror var nog lite involverad i de där plötsliga arga tankarna. En viss kompis i skolan också. Men det var då.

Nu är nu. Men nu är jag återigen i en liknande situation. Ibland blir jag så trött på mig själv som aldrig kan ta plats och aldrig kan säga ifrån utan bara går med på allting med ett artigt litet leende men som i hemlighet tänker och tycker precis tvärtom och inte alls trivs i situationen. Låter jag någon få veta det? Nej. Hur mesig får man bli. Faktum är att man knappt får bli såhär mesig som jag är nu enligt mig. Men det är jättesvårt. Man är ju så beroende av folk. Jag kan ju bli arg på världens politiska ledare hur lätt som helst för de kommer jag aldrig träffa. Men de här personerna träffar jag varje dag. Ibland måste man vara lite diplomatisk också. Nu vände det här inlägget helt plötsligt helt ut och in på sig själv.

Vad var min slutsats egentligen?! Att det är himla klurigt att hantera situationer på ett smidigt sätt ibland tror jag. Men nu måste jag våga stå upp mer för mig själv. Såhär kan jag ju inte hålla på.

No comments:

Post a Comment